Walkover Kundmötet i Handel, Fastighet, Industri?

Är kundmötet på väg att absorberas av de stora plattformsleverantörerna? Många och stora nyheter av den sorten på sistone.

Uber lägger en stor order på Volvobilar för sitt självkörande projekt och lägger sig samtidigt som ett lager mellan bilproducenten Volvo och det som tidigare var Volvos kunder.

Wework lägger sig som ett lager mellan kunden, i fastighetsbranschen mer ofta kallad hyresgästen, och själva lokalen som kommersiella fastighetsägare tillhandahåller.

Mer sensationellt är att även IKEA på väg att backa ur en del av sitt kundmöte, genom att amazon lägger sig som ett lager mellan Billyhyllan och den sexkantnyckelutrustade kunden.

Privatpersoner har sedan länge använt dessa plattformar och lager för att köpa tjänster och prylar, för att sälja allt från urvuxna barnvagnar till dyra kapitalvaror och bostäder.

WO kundmöte

Är nu handlarna och fastighetsägarna på väg att lämna WO i matchen om Kunden? På sin egen hemmaplan? Oavsett om man jobbar med egna resurser eller säljer andras?

Det som hittills handlat om position, läge, erbjudanden och upplevelser utvecklas nu allt mer till krispa specar, total pristransparens och ögonblicklig tillgänglighet.

Gemensamt för dessa plattformsföretag är att de inte äger så värst mycket mer än skarpa idéer och koncept, värdeerbjudanden och paketeringar som vi gillar, långt driven kundorientering och datadrivna arbetssätt samt gott om leverantörer som vill använda deras kanaler.

Hur hamnade vi här? Vad är egentligen värdet av de oceaner med tid som studenter i världens alla handelshögskolor har spenderat för att lära sig allt om hur man gör affärer? När de nu blir rundade av en och annan ekonom visserligen men framförallt en snabbfotad digital armé?

I en del fall har affären i sin nuvarande form nått vägs ände. Det kanske inte finns särskilt många stenar kvar att vända på. Men stora spelare i Industrin (Volvo och andra), Fastigheter (hela kommersiella gänget) och Handeln (från IKEA och nedåt, ni fattar…), har de gjort allt de kan?

Vi är en del av den digitala utmanarkontexten och kan se att det fortfarande råder mycket stor försiktighet, återhållsamhet och traditionsbundenhet i just dessa frågor. I branscher som står för en rejäl bit av allt som produceras i landet, så även globalt förstås. Och som nu är på väg att bli munsbitar i de stora och ofta digitala plattformsjättarnas gap.

Tankarna går osökt till de ”red flag carriers” som var obligatoriska i automobilernas och ånglokens begynnelse. Någon som gick före med en röd flagga, både för att varna, och för att bromsa så att resan inte gick farligt snabbt.

I dagens snabbrörliga affärsvärld utgör sådana ”rödflaggare” en stor affärsrisk. Tyvärr måste man nog konstatera att det finns en hel del sådana i affärsverksamheterna idag. Utan att de själva ens är medvetna om att de går omkring med sådana flaggor kanske?

Just nu verkar det nästan räcka med att plattformsaktörerna joggar förbi dessa ”rödflaggare”. Hur kan vi bli bättre här? Eller kan vi? Eller är det bara att parkera där man står, förankra rödflaggan i backen och lämna WO till de som tagit på sig joggingskorna?

Vi vill inte tro att det är fullt så enkelt, eller illa som väl är. Vi tror så mest beroende på att alla dessa mellanlager-aktörer faktiskt använder en ganska snarlik uppsättning idéer, arbetssätt och digitala möjliggörare. De gör det superopportunistiskt, snabbt och väldigt offensivt så klart!

Och just därför kan andra också göra det! Precis samma verktygslåda är lätt och agilt tillgänglig för var och en som vill fortsätta att vara relevant för sin kund, som vill testa, som är beredd att släppa rödflaggan och som vill ta några spänstiga kliv framåt. Bara man gör det. Ett litet steg är också ett steg!

Bara tänker. Välkommen att pinga om du också gör det och vill dela en tanke.